|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
FilosofibetraktelseHur kan det komma sig att de flesta inte läser filosofi?Av Andreas IngoSommaren 2025 Det är något som växt fram under många år. Själv har jag länge varit filosofiintresserad. Det har funnits några likasinnade, folk som liksom distanserat sig från det allra mest normala i den del av Sverige vid småstäder i Bergslagen där jag bor. Det har varit svårt för mig att förstå varför det ofta saknas filosofiintresse. Jag ser filosofin som något livsbejakande, en väg till klarhet i många frågor och varför skulle man inte nyfiket undra exempelvis vem man är, hur världen är uppbyggd och hur folk egentligen lever sina liv? Ändå tycks det i mångt och mycket saknas filosofiskt intresse. Se denna filosofiska betraktelse som en väg att få klarhet i den frågan. För vilka är denna filosofiska betraktelse skriven för? Det är de som inte upplever sig helt normala. Som exempelvis undrar varför det etablerade ekonomiska och politiska systemet inre riktigt passar dem, som har problem att hantera folk i vardagen – att de inte riktigt upplever sig koppla med det mest vardagliga. De som jag undrar varför det ska vara så svårt att få igång en filosofisk diskussion? Folk som inte riktigt nöjer sig med det liv de förväntas leva utan snarare vill bli självrealiserade och nå ut med sitt budskap i någon mån. På filosofiska grunder. Jag har som grund för mina resonemang etablerat några premisser för mina vidare resonemang jag finner sanna och relevanta för mina eventuella läsare: Premisserna är: - (P1) Att folk ofta saknar filosofisk skolning. - (P2) Att människan till merparten är fysisk och emotionell. - (P3) Att filosofiska studier i mångt och mycket är en avancerad och intellektuellt krävande process. - (P4) Att människan är relativt lätttroende. - (P5) Att det ekonomiska och politiska systemet är utformat som det är. - (P6) Att människan ofta går den enklaste vägen. - (P7) Att människor i grunden är relativt olika. Jag har också satt upp en begränsning för mina vidare resonemang: Mina efterforskningar har gjorts i några svenska småstäder i Bergslagen Sverige. Exempel jag ändå finner belysande då småstadsmentaliteten även tycks förekomma i någon mån i Sverige i övrigt. Min erfarenhet är att det är lite skillnad på mentaliteten i större städer i Sverige - kanske främst i städer som Norrköping, Gävle och Göteborg – och småstadsmentaliteten vid småstäderna i Bergslagen där jag bor. Källor: Research på nätet har gjorts där A.I i form av Chat Gpt hjälpt avsevärt. Men research har också gjorts på olika forum på nätet. Men mest har jag varit ute under längre tid och träffat folk, känt av mentaliteten och pratat med olika människor vid en del tillfällen. Mina argument kan också ses som logiska argument i sig med premisserna jag etablerat som grund. Viss intuitiv förståelse är inblandad och några goda exempel kommer erbjudas för ytterligare klarhet. Så varför finns det så lite intresse för läsandet av filosofi? Anledning 1: Folk har inte lust. Argument: Det är ett skäl jag själv finner slående. Olusten har enligt mina efterforskningar en grund i många olika faktorer. Från premissen (P1) följer att folk ofta saknar skolning i filosofiska frågor. När skolning saknas och premissen (P5) gäller – att det ekonomiska och politiska systemet är utformat som det är – kan folk inte tro att det ligger så mycket i filosoferande. Filosofen hamnar ofta utanför, har svårt att åtnjuta de fördelar som systemet erbjuder i form av jobbtillfällen, utbildning och sociala skyddsnät. Jag anser att det är svårt att vara intresserad av något som man inte känner till fördelarna med. Filosofisk skolning saknas. Men frågan är mer komplex än så: Från premissen (P2) följer att de flesta helt enkelt inte är intresserad av den relativt krävande intellektuella process som filosofin i mångt och mycket kräver. Människan är i mångt och mycket fysisk och emotionell. Då (P3) och (P6) gäller förvärras problematiken. Filosofin är ofta komplex till sin natur. Det finns inte alltid enkla svar. Filosofin motsäger ibland sig själv och den filosofiska nomenklaturen är svår att komma in i. Men oviljan behöver inte alltid bero på att filosofin är krävande i sig det kan också handla om värderingar som kan variera från individ till individ (P7) och behöver inte grunda sig i arv och miljö. Snarare – och det är det främsta skälet enligt mina efterforskningar – är människan ibland likgiltig. Det framstår ofta som att livet bortom filosofin är viktigare. Där livet inte är begränsat till tankestoffet i en bok. Det kan då vara bättre att träffa folk, festa, åka på semester, äta, motionera och vila. Hålla på med något roligt fritidsintresse. Träffa en kärlekspartner m.m. Premissen (P7) gäller överlag – folk söker olika saker i livet och filosofin blir då bara intressant för de få. Tyvärr har jag också insett att filosofin ofta motarbetas på grund av det kristna arvet. Filosofin leder ofta bort från den kristna tron. Då (P4) gäller – att människan är relativt lätttroende – kan man förstå att många – speciellt individer i den äldre generationen – ser filosofin som ett hot mot den allmänna ordningen. Filosofen kan tyckas provocerande, hotfull, respektlös. Det filosofiskt skolade intellektet kan tyckas leda till arrogans, till en känsla av överlägsenhet. Och jantelagen – som tyvärr fortfarande har makt över många i småstäder kring Bergslagen i Sverige – dikterar att individen inte ska sticka upp. Det ses då bättre med tänkt ordning och reda. Där det ses som bättre att leva i en tänkt kärlek – där okristet tjänande ses som helt missriktat. Anledning 2: Av ideologiska skäl. Argument: Med (P5) som anledning – det ekonomiska och politiska systemets natur – hindrar vissa från att filosofera trots att de i någon mån skulle vilja. Det är inte alltid viljan som är problemet. Det är faktiskt institutionerna i samhället med dess utbildningar, företagsklimat och politiska intressen. Detta formar individerna. Vilket inte enbart är negativt. Undertecknad – som gått på en del kommunala utbildningar och varit ute på arbetsmarknaden i viss grad - kan relatera till varför vissa individer anammar sådana idéer: Hur skulle Sverige kunna fungera utan en bra ekonomi? Hur skulle folkbildningen annars kunna fokusera på det nödvändiga i nuvarande modell? Allt måste rulla på. Filosofin blir mest en lyx bara för få som har tid att ägna energi åt filosofiska frågor. Även kultursidan av samhället i Bergslagen Sverige är styrt av kulturrådets egna stadgar. Det rena fritänkandet blir onödigt. Inget som bidrar till samhällets modell. Det viktigaste blir att leva, skapa inom kommunal mall, ta ansvar och ha det bra! Det kristna arvet med (P4) som anledning – dock finns också undantag - kommer också in här. En tro som inte alltid grundar sig i personlig vilja. Rent historiskt har det kristna arvet med dess värderingar spelat en stor roll socialt och även i arbetslivet. Goda medarbetare respekteras! Anledning 3: Filosoferandet är inte alltid nyttigt. Argument: Det är något undertecknad erfarit i mycket stor grad. Filosofin kan få vissa att tappa verklighetsförankringen. Människan kan tappa tro på viktiga aspekter av livet. Eller börja tro på irrelevanta aspekter av livet som framhålls som viktiga av vissa filosofer. Detta kan göra att människan kan få svårt att tackla livets svårigheter. När (P3) gäller – att filosofin är en avancerad och intellektuellt krävande process – kan vissa gå vilse i filosofins rymder. Det är också filosofins ofta motsägelsefulla natur som förvärrar problemet – filosofer motsäger ofta sig själva och varandra. Det filosofiska tänkandet blir lätt fragmenterat, enkelspårigt eller för motsägelsefullt och då går inte filosofin att följa. Den blir alltför motsägelsefull, alltför tålamodskrävande alltför känslokall. Ofta har det enligt undertecknad varit bäst att släppa filosoferandet i viss mån, istället ge sig ut i livet och ta personligt ansvar för sig själv och andra. Det filosofiska tänkandet kan enligt (P2) och (P3) vara nyttigt att ha distans till. Och vem kan klara sig utan sunt förnuft? Kommentar: Ja, det finns många skäl till att folk inte läser så mycket filosofi. Enligt efterforskningar på nätet, som kompletterar personliga efterforskningar på plats i småstäder i Bergslagen Sverige, är det genomgående teman som kommer upp: Samhällets ekonomiska struktur med masskonsumtion, arbete och utbildningar. Politiska intressen, det traditionella kristna arvet, det personliga ointresset där filosofin mest blir onödig kuriosa. Roligare att gå ut med hunden, spela TV-spel eller äta på McDonalds. Även de personer som skulle kunna vara intresserade av filosofi hittar enligt sin egenart andra roliga saker att göra – till exempel att kolla på film. Filosofin tycks enligt vissa vara torr, ogenomskådlig, onödig. Ett intresse för de få. Några exempel ska här delges – exempel på personlighetstyper som undertecknad träffat i småstäder i Bergslagen Sverige. Varför filosofin inte passar dem: Exempel 1: En skolungdom som går på gymnasiet i en småstad i Bergslagen Sverige. Har börjat intressera sig för partykultur, hårdrock, rökande och drickande. Som mest vill ha kul på fritiden och inte riktigt blivit mogen för att jobba. Filosofin är ett bottennapp. Dels att han inte känner till den. Formella texter utan mening och sammanhang. Svår nomenklatur, abstrakta begrepp som inte riktigt har med hans liv att göra. Utbildningen är krävande. På fritiden sover han mest. Han kan ta en snus, det skämtas smått elakt om allt möjligt. Han är lite av en rebell. Filosofin framstår nästan som kristen. Varför skulle han ödsla sin tid på texter som skrevs för hundratals år sedan? Någon djupare tanke kan han ha men då grundar det sig i något han själv tänker och känner. Exempel 2: En arbetande tjej på ett fik som är något äldre. I en småstad i Bergslagen Sverige. Hon har gått ut gymnasiet där hon själv anser att hon fått lära sig vad som krävs för att lyckas. Arbete ses som självklart: Annars kan hon inte tjäna bra med pengar, träffa kompisar, åka ut och resa till någon trevlig semesterort. Köpa smink och kläder, skaffa en bättre lägenhet. Filosofin behöver inte vara onyttig. Men hon har ju redan det liv hon sökt. Filosoferandet kan ibland urarta och störa den allmänna ordningen. Kanske märker hon det ibland som servitris på det fik där hon jobbar. Där filosofiska diskussioner ofta leder till meningsskiljaktigheter med onödiga konflikter som följd. För henne är det viktigare att skaffa sig ett liv. Och hon tror ändå relativt starkt på samhällets ide: Ett val hon står för och är stolt över. Trots att systemet inte är perfekt. Dessutom fungerar hon bättre på arbetsplatsen då. Bekvämligheten förnöjer. Exempel 3: En kristen kvinna i en småstad i Bergslagen Sverige 52 år gammal. Filosofin är onödig. Den väcker upp onödiga frågor, kan trotsa tradition och allmän hederlighet. Kanske är filosofin för de som inte vill bidra till samhället och jobba? Som riktiga skattebetalare. Det finns exempel på filosofiskt intresserade individer som spårat ur, som inte kan klara sig själva. Brottslighet kan bli en konsekvens. Själv mår hon inte så bra, livet är krävande. Det finns inte så mycket att vara lycklig över men hon får det att gå runt. Enligt henne är filosofin för intellektuell. Den tar onödigt mycket energi och får vissa att tvivla på allt som är gott och sant i livet! Det ska vara lugnt, trevligt och tryggt. Kanske kan hon läsa en bok av Astrid Lindgren. Astrid visste dock inte allt. Men hon värnade i alla fall om en bättre kultur. Vänskap, hjältemod, hederlighet, frihet och rättvisa. Filosoferna i samhället går det inte att göra något åt. Exempel 4: En relativt välmående och nyandligt intresserad kvinna 43 år i en mindre stad i Bergslagen Sverige dock alkoholist. Filosofin är ok. Men den tar för mycket energi. Snarare sitter jag med likasinnade vid småstadens torg. Här skålas det, jag har självdistans, jag släpper in de allra flesta. Jag försöker hålla humöret uppe. Filosofins allvar intresserar inte riktigt mig. Och jag är mycket utomhus. Är inte det filosofi så säg? Exempel 5: En manlig direktör 57 år gammal för ett svenskt småföretag i en mindre stad i Bergslagen Sverige. Filosofin är ibland klarsynt men den ligger inte så mycket i mitt egenintresse. Jag jobbar på goda premisser – en god affärside som givit god avkastning. Jag är chef, jag bestämmer över arbetsflödet. Folk måste ibland hållas nere. Jag styr och ställer. Det är omöjligt annars att tjäna bra med pengar. Jag har träffat en filosofisk gnällspik en gång. Han hade svar på det mesta. Men då ville han inte jobba för mig. Regeringen är nödvändig, ordning måste upprätthållas! Den är knappast perfekt men vi måste skydda oss från brott! Filosofen jag mötte gjorde mer vad han själv tyckte. Han hade egna planer för allt. Alltså passade det han sade inte mig. Slutsats: Det finns många exempel. Fler exempel än vad jag här redogjort för. Men det är exempel jag finner belysande. Inte alla är emot filosofi. Som nämnts har jag erfarit att det finns några filosofiskt intresserade individer lite här och där men då gäller det mest egna funderingar som folk har. Den mer formella filosofin som presenteras i högkvalitativa filosofiska böcker kan lätt ses som svårtillgänglig, onödig, för långt borta från den enskilde individens intressesfär. Det förvärras av samhällets likriktade struktur där filosofiska frågor om inte helt tystas ned så finns det inte mycket utrymme för filosofi i det offentliga rummet. Det kristna arvet som liksom genomsyrar mångas attityd i småstäder i Bergslagen Sverige gör ofta saken ofta sämre. Ska du lyckas som filosof lär dig att vara relativt tyst. Ska du prata filosofiskt med andra lyssna mer än vad du pratar. Ställ ödmjuka frågor, var aldrig arrogant och hävda din rätt! Folk är alltför olika ingen enkel lösning finns. Filosofin är ett komplext fenomen utan tydliga gränser. Det handlar inte så mycket om att veta snarare om att ställa de rätta frågorna, känna mystiken och nyfiket undra. Min slutsats är att anledningen till att det filosofiska intresset ofta saknas är oviljan, ideologierna, kristna arvet, att filosofisk skolning ofta saknas och att filosofin ofta är svår till sin natur. Filosofin behöver dock inte glömmas bort. Det hjälper att förstå problematiken, att man har distans till filosofin och bara nämner filosofi vid de få men rätta tillfällena i sociala sammanhang. Hitta som filosof ett passande sammanhang: Som filosoficirklar, forum på nätet eller läs filosofi själv, förundras och bilda dig dina egna slutsatser. Jag tror att samhället behöver mer filosofi. Men då måste mycket förändras i grunden. Förändring av tänkesätt och institutioner. Exempelvis mer formell filosofi på gymnasiet, på högskolan, inom politiken och i intellektuella kretsar. Tills vidare fastslår jag att filosofin – i synnerhet den mer formella filosofin som lärs ut i filosofiska böcker - mest är till för de få. Här vill jag dock ta upp en del motargument som kan uppkomma vid läsandet av denna filosofiska betraktelse. Varför min idé om det relativa ointresset för filosofi inte nödvändigtvis grundar sig i de faktorer jag ovan redogjort för. Motargument 1: Du säger att du går på egen erfarenhet, på forskning på nätet, en intuitiv uppfattning som stärks med subjektiva premisser och vissa exempel. Men är det trovärdigt? Är du inte som fritänkande filosof relativt benägen att ha en bias? Försvar: Jag har forskat relativt djupgående. Jag har en intuitiv uppfattning men den grundar sig i en relativt djupgående intellektuell process med sanna möten med individer i småstäder i Bergslagen Sverige, logiskt tänkande och med det mer objektiva skärskådandet i form av A.I på nätet i form av Chat Gpt. Vad jag tycker du som filosof ska tänka på är de egentliga argument som förs fram. Rimmar de med din egen erfarenhet? Har du varit i en svensk småstad i Bergslagen Sverige under en längre period och fått många intryck? Och varför skulle inte Chat Gpt på nätet ha en övergripande bild av problemet då den matats med mycket kvalitativ information? Forum på nätet erbjuder ett sätt för den fritänkande individen att säga sitt. Men det tog jag mest som ett underlag för mitt eget tänkande, inget jag anammade rakt av. Motargument 2: Hur är det med dina premisser? Är de inte på fritänkande bevåg något snäva? Inte alla skulle hålla med om de premisser du lägger fram. Försvar: Jag var tvungen att begränsa mig. Denna filosofibetraktelse är till för de speciella individer som kan hålla med om premisserna. Min filosofiska betraktelse gäller mest för de få. Motargument 3: Jag tycker nog frågan är lite mer komplex. Allt tänkande, logiskt eller inte är som du själv påstår fragmenterat. Är detta en sanningsenlig bild som växer fram? Finns det inga undantag? Försvar: Jag var ute i småstäder i Bergslagen Sverige tills inga andra möjliga förklaringar kom upp. Jag sökte motargument, forskade på nätet, lyssnade intuitivt på den intuition jag fått från tidigare livsupplevelser m.m. Det kan förstås finnas undantag men då anser jag att de är så få att de saknar relevans för frågan. Avslutningsvis: Tänk själv! Rimmar utläggningarna i denna filosofiska betraktelse med din egen erfarenhet? Är det så här att vara filosof i närheten av mindre städer i Bergslagen Sverige år 2025? Ställ dig frågan! Var ärlig mot dig själv och ha denna filosofiska betraktelse i bakhuvudet när du själv forskar och drar egna slutsatser! Gott filosoferande! |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|